Sitter och kollar på En unge i minuten på tv 4 och man kan inte låta bli att drömma sig bort till sin egna förlossning. Shit vilken upplevelse det var (är). Jag jämför ju mina egna känslor med tjejernas som är på tvn. Jag kan tycka att jag kanske hade en lätt förlossning då jag inte grät av smärta eller skrek vid krystandet haha. Eller så hade jag bara hög smärtgräns? Jag vet inte och alla är olika. Tur det kanske ;)

Jag saknar verkligen hela förlossningskänslan. Man var spänd på vad som skulle komma ut, hur han skulle se ut, hur skulle det gå? skulle jag klara av att föda vaginalt? Hur skulle Fredde reagera och hur skulle det kännas att föda nu då? Det var verkligen inte som jag föreställt mig. Trodde faktiskt det skulle göra mkt ondare och jag hade ju undrat som många andra, hur skulle man veta när det var dags att krysta? Men jag lovar att det känner man haha. Ondast gjorde det när krystvärken slutade precis när Kevins huvud var nästan ute.. ja ni fattar kanske? Jag trodde jag skulle sprängas HAHA men som tur var kom nästa värk på en gång och huvudet var ute.. Nästa värk var han ute och shit vilken lycka! Äntligen var jag mamma :)

Nu ser jag faktiskt fram emot nästa förlossning... när den nu blir :)



ursäkta min boobie...råkade ha med mig en stjärna in på förlossningen ;) haha