Nu har vi varit på ultraljud och sett våran vilding :D Inga ord i världen kan beskriva lyckan att se ett liv i magen, ett liv som jag och Fredde har gjort, ett liv som om några månader kommer vara i min famn och som såg "helt perfekt ut" (för att citera barnmorskan). Det var dock lite svårt att se hela bebisen i rutan på en gång. Dels för att det var så mörkt och sen för att den aldrig var stilla haha. Men vi fick se hjärnan, och se hjärtat slå, fick se den gapa efter vatten och fick se den sparka och vända på sig. Helt otroligt! Jag kommer gå som på moln resten av året känns det som haha.

Jag åkte dock tillbaka en vecka (som jag hade räknat med) och hamnade på vecka 18 (19 på torsdag) vilket var det jag hade räknat fram till själv innan barnmorskan flyttade fram oss. Tråkigt eftersom det innebär fler veckor att vänta haha men jag hade det som sagt i bakhuvudet hela tiden så :)

Blev inte så bra bilder dock men man ser ändå att det är en bäs där i :) VÅARAN BÄS! hehe

här ser man bebisen ganska tydligt. Huvudet vid mitt vänstra finger och benen mot höger.

suddig närbild men huvudet till vänster och den håller på dricker lite vatten här hehe



som sagt, vilding i magen. Här har den vänt på sig och är upp och ner. Man ser tydligt ryggraden på denna bild. Huvudet är fortfarande till vänster och benen ser man inte.

Kön kunde hon inte se sa hon. Den var som sagt aldrig stilla länge nog. Typiskt haha. Trots allt var det huvudsaken att allt såg bra ut och den var utvecklad väl i både hjärta, hjärna, skelett och buk. Min gofis!