Åh jag har precis kommit hem från stallet. Det var först hopptävling på klubben och jag fick vara speaker ;) Kul kul. Merethe och min gamla tävlingskompis Bella (hästen asså) vann en tävling :) Sen gick jag till stallet till "mitt stall" där Docka står för att ta in henne och borsta henne lit. Hann inte rida idag för jag ska packa och åka till mamma eftersom det är skola i veckan.

Före Docka tog jag in Sessan, min allra första sköthäst! Jag tog tyvärr farväl av henne idag. Sessan har fått en sjukdom av en fästing och har sedan det inte riktigt återhämtat sig. Hon har problem med att gå och kommer aldrig bli sig själv igen och därför har ägaren bestämt att avliva henne. Hon är ändå 19 år och har levt sitt liv kan man säga. När jag började rida 1998 så var jag 11 år gammal och jag fick Sessan som min första sköthäst. Jag åkte till stallet varje helg och red henne och borstade henne och hade kul med henne samtidigt som Sofia hade sin sköthäst Turk. Sessan  har lärt mig allt jag kan med hästar. Balansen, för sessan har varit en krutbomb , jag har lärt mig att borsta, att rida, att våga hoppa och tävla och dressyren. Det tog inte länge förrän jag och Sessan blev tillsammans på heltid så att säga. Jag fick ha henne som min egen. Red henne varje dag och mockade och fodrade henne och ja, ni vet allt som man gör när man har häst.
   

Sessan var den första häst jag hoppade hinder med. Sessan har tävlat SM i hoppning så det var verkligen hennes grej och när man var över hindrena så trivdes hon. JAG MED. Sessan hoppade ALLT. Nu menar jag verkligen allt. Hon hoppade tom över vattenpölar för att hon älskade hoppning. Sessan fick tyvärr en senskada när hon var ca 5 år så det var därför hon kom till Helena men hn repade sig fort och har inte haft problem med det sen dess.

Sessan var även den första hästen jag red barbacka på, det var inte lätt för hon hade så mkt energi den bruden så hon bockade och galopperade stillastående typ bara för att få haha. JAg lyckades sitta kvar till slut och det är tack vare Sessan jag fick min balans också kan man säga hehe. Sessan var även den första häst som gick på tygeln när jag red. Jag minns den träningen än idag, att jag blev så lycklig.

Sessan har verkligen varit mitt hästliv kan man säga och det är med tårar neranför min kind som jag skriver detta. Jag kommer ALLTID att älska dig gumman och jag hoppas du kommer hoppa en massa höga hinder där uppe på de gröna ängarna tillsammans med dina kompisar och kommer och hälsar på mig ibland :) DU KOMMER ALLTID VARA EN PRINSESSA I MINA ÖGON !! TACK för allt :)