1 år sedan olyckan
Idag gick det faktiskt bra att plugga. Rätade ut några frågetecken och sådär! Mycket bra haha! Ska dock in till stan imorgon igen men då ska vi gå på mulle meck! Det ser ja fram emot haha!
Idag är det precis ett år sedan vi voltade med bilen på hemvägen från Uppsala. Usch! Det var det läskigaste jag vart med om och jag önskar ingen att få vara med om desamma. Tänk er att vakna upp ur en sömn, först fundera vad som händer och sen när man hör skriken och när man fattar att man voltar går livet förbi en i revy. Det gör verkligen det. Barndomsminnen, nära och kära, allt man inte hann säga och göra, tunneln, ljuset och typ vilka som kommer möta en vid himmelriket. Bara på några få sekunder. USCH! Sen kommer det även tankar som vart är vi? varför voltar vi? vad kommer bilen ta stopp mot? kommer bilen börja brinna? När man väl stannar försöker man kolla om alla lever. Iallafall jag gjorde så. Jag försökte få Magda att andas lugnare eftersom hon höll på att få en panikattack och hon hade svårt att andas, man såg att Madde och Malin var på väg ut redan och sen kom det även upp i skallen att vi måste ha en mobiltelefon så vi kan ringa ambulansen. Det fanns även i hjärnan att vi måsta ut ur bilen ifall den skulle ta eld.
När man kom ut ur bilen såg man att den visst låg upp och ner, det hade man inte ens reagerat över där inne för då var det så mycket annat i tankarna. Näe det var verkligen en mardröm och dagarna efter kunde man inte röra sig, man var verkligen öm ÖVERALLT !!! blåmärken och skrapsår överallt och det kändes som om man hade blivit överkörd av en ångvält. Det var hemskt. Sen även att polisen och ambulanspersonalen sa att vi borde ha vart döda allihopa fick en att reflektera och tänka över detta ännu mer. Nu tar man verkligen inte saker och ting för givet, man använder ALLTID bälte och man tänker alltid OM om allt! Näe TACK för den som lät mig och de andra leva vidare...
Där till vänster om trumman, ut genom ett fönster var vi tvungen att lirka oss ut...
ja bilen var inte så fin :/ usch!!
men vi överlevde och det är huvudsaken!
Idag är det precis ett år sedan vi voltade med bilen på hemvägen från Uppsala. Usch! Det var det läskigaste jag vart med om och jag önskar ingen att få vara med om desamma. Tänk er att vakna upp ur en sömn, först fundera vad som händer och sen när man hör skriken och när man fattar att man voltar går livet förbi en i revy. Det gör verkligen det. Barndomsminnen, nära och kära, allt man inte hann säga och göra, tunneln, ljuset och typ vilka som kommer möta en vid himmelriket. Bara på några få sekunder. USCH! Sen kommer det även tankar som vart är vi? varför voltar vi? vad kommer bilen ta stopp mot? kommer bilen börja brinna? När man väl stannar försöker man kolla om alla lever. Iallafall jag gjorde så. Jag försökte få Magda att andas lugnare eftersom hon höll på att få en panikattack och hon hade svårt att andas, man såg att Madde och Malin var på väg ut redan och sen kom det även upp i skallen att vi måste ha en mobiltelefon så vi kan ringa ambulansen. Det fanns även i hjärnan att vi måsta ut ur bilen ifall den skulle ta eld.
När man kom ut ur bilen såg man att den visst låg upp och ner, det hade man inte ens reagerat över där inne för då var det så mycket annat i tankarna. Näe det var verkligen en mardröm och dagarna efter kunde man inte röra sig, man var verkligen öm ÖVERALLT !!! blåmärken och skrapsår överallt och det kändes som om man hade blivit överkörd av en ångvält. Det var hemskt. Sen även att polisen och ambulanspersonalen sa att vi borde ha vart döda allihopa fick en att reflektera och tänka över detta ännu mer. Nu tar man verkligen inte saker och ting för givet, man använder ALLTID bälte och man tänker alltid OM om allt! Näe TACK för den som lät mig och de andra leva vidare...
Där till vänster om trumman, ut genom ett fönster var vi tvungen att lirka oss ut...
ja bilen var inte så fin :/ usch!!
men vi överlevde och det är huvudsaken!
Postat av: Linnea
Låter inge kul :/ Tur att ni klara er :)
Postat av: Marie
Så hemskt att se dem bilderna gumman, alltså tanken att jag skulle förlora en av mina bästa vänner är ofattbart, vet inte vad jag skulle gjort om jag hade förlorat dig där.
Jag tackar gud att ni alla överlevde denna hemska olycka, och att ni finns i livet idag <3
Kärlek till dig guman i massor. <3
