sett och läst

Jag har glömt att blogga om en film jag såg för någon vecka sedan, nämligen Knowing med Nicolas Cage.

1959 grävs en tidskapsel ner i marken, vid en skolceremoni. Kapseln är avsedd att öppnas 50 år senare, 2009. Alla barnen i klassen får lägga ner en teckning, av hur de vill att framtiden ska se ut. Men den dystra lilla flickan Lucinda är inte som de andra barnen. Hennes bild av framtiden är ett papper fyllt med siffror. Men det kommer senare att upptäckas vara något mycket mer än bara obetydelsefulla nummer... 50 år senare (2009) grävs tidskapseln åter igen upp och Lucindas brev hamnar i händerna på pojken Caleb. Calebs pappa John (Nicholas Cage) får syn på dokumentet och börjar i sin förtvivlan försöka lösa nummerkoden. Siffrorna på pappret visar sig vara exakta datum och dödsantal för olyckor som skett under de senaste 50 åren. Men fortfarande saknas förklaringen på vissa siffror, men dessa får sin förklaring vid den näst kommande olyckan

Jag tycker att filmen var otroligt bra. Nicolas är alltid en bra skådespelare men sedan gillar jag även denna typ av filmer. Den var inte så förutsägbar heller vilket jag gillar. Slutet otippat och ja, bra film. Den får absolut en 4:a av mig. M M M M M


Igår läste jag även ut en bok, en självbiografi (otippat va? haha ) som var faktiskt hemsk att läsa. Jag vet inte om det är för att jag jobbar med barn som den var jobbig att läsa eller om det är lite gravidhormoner inblandat också men jag var nära att spy och slänga iväg boken flera gånger. Den är otroligt jobbig att läsa men den är samtidigt bra eftersom han har vänt det hela till något positivt vilket gör att man istället blir starkare och han är nog dessutom en otrolig förebild för personer som råkat ut för samma sak.



Boken jag läste ut var "När ingen annan ser" och handlar om hur Duncan blir sexuellt utnyttjad av sin far under många års tid (från att han var 3-4 år tills att han blev tonåring) Han berättar detaljrikt hur han upplevde det och vad som hände vilket jag tycker var de värsta bitarna i boken. Man mådde riktigt illa men jag pinade mig igenom de bitarna för att läsa hela boken och förstå hur det faktiskt kan vara och hur illa det går för barnen om föräldrarna är skithögar. Han började nämligen med knark och massa dumheter vilket för mig var väntat när jag började läsa boken.

Boken är lättläst (men "jobbig" bitvis) och den var intressant i det faktum att en människa kan vända något så otroligt negativt till något positivt och efter många många års skam och tragiska händelser få rättvisa. Om man tror att man klarar av att läsa dessa typer av detaljer så rekomenderar jag den då den faktiskt ger hopp om mänskligheten och rättvisan (om man läser slutet hehe ) Är man känslig är det för detaljrika texter bitvis som sagt.

Den får dock 3 M av mig. De jobbiga detaljerna drar ner betyget i helhet då jag gärna inte läser den igen men det är en bra bok och Duncan ska ha en stor applåd för att han orkat skriva denna bok överhuvudtaget.


Postat av: Alexandra

Jag kan tänka mig att vilken som helst "normalt" funtad människa tycker en sån där bok är jobbig att läsa. Jag menar, finns inte många som njuter av att läsa om tortyr av ett oskyldigt barn...

2010-02-12 @ 12:06:33
URL: http://mylifeasalexandra.blogg.se/
Postat av: Jessica

vilken underbar ram till ul bilden! själv köpte vi en vanlig liten ram i svart å silver, står i Tuvas rum nu :) Men den där var ju hur underbar som hellst!!

2010-02-12 @ 13:44:34
URL: http://www.jessicab87.blogspot.com
Postat av: Helena

Jag har också läst den boken och känt exakt samma sak! Man vill inte läsa, men det är ändå beundransvärt att han verkligen orkar skriva boken!

2010-02-12 @ 18:16:05
URL: http://helenawanglov.blogg.se/


                                  bloglovin

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0