Meningen med livet...
Köpte juh nyaste tidningen SOLO igår och i den fanns en himla intressant artikel faktiskt.
Det handlade om 24-årige Annie som överlevde en bilolycka. Anledningen till att denna artikel finner sig intressant för min del är för att jag också har överlevt en bilolycka, dock inte lika allvarlig
olycka som hennes men ändå en bilolycka. Det var några rader som fastnade i mitt huvud extra mycket.
Det handlade om 24-årige Annie som överlevde en bilolycka. Anledningen till att denna artikel finner sig intressant för min del är för att jag också har överlevt en bilolycka, dock inte lika allvarlig
olycka som hennes men ändå en bilolycka. Det var några rader som fastnade i mitt huvud extra mycket.
-Under de 30 sekunderna hann jag tänka väldigt mycket. Rädslan försvann och en
överlevnadsinstinkt tog över. Jag visste att vi skulle kollidera och fokuserade på att
sitta så bra som möjligt md rak rygg och benen ihop, sedan small det.
Panikslagen och lugn på samma gång tänkte hon hela tiden rationellt;
hon måste ut ur bilden innan den tänder eld och hon måste hjälpa föraren ut.
Jag säger att det är EXAKT så där man tänker. Eftersom vi sov när vi började volta med bilen vaknade man
upp ur en "dvala" och bara på några få sekunder hann man fatta va som hände, att man voltade, att man måsta sitta bra, att man måsta skydda sig, att man inte ville dö, att snart smäller det.. fatta hur j*vla äckligt det faktiskt är.
SEN smäller det bara och man sitter och funderar om man verkligen lever eller inte, hur många
delar av kroppen som har gått sönder, om man är ensam överlevande, och instinkten att man måste ta sig ur bilen. Man vet inte heller hur länge man har suttit där, man tappar tidsuppfattningen. Iallafall blev jag helt berörd
av denna artikel, just på grund av att man vart med om samma sak själv. Dessutom inser man vilken
JÄVLA tur man faktiskt hade av att gå helskinnad ut ur bilen som låg upp och ner efter 70 meters voltning,
när denna Annie fick skruva ihop halva kroppen.
Det är DÅ man inser att man har jävligt TUR och att man faktiskt sska UPPSKATTA livet mer än vad man
faktiskt gör i allmänhet.
upp ur en "dvala" och bara på några få sekunder hann man fatta va som hände, att man voltade, att man måsta sitta bra, att man måsta skydda sig, att man inte ville dö, att snart smäller det.. fatta hur j*vla äckligt det faktiskt är.
SEN smäller det bara och man sitter och funderar om man verkligen lever eller inte, hur många
delar av kroppen som har gått sönder, om man är ensam överlevande, och instinkten att man måste ta sig ur bilen. Man vet inte heller hur länge man har suttit där, man tappar tidsuppfattningen. Iallafall blev jag helt berörd
av denna artikel, just på grund av att man vart med om samma sak själv. Dessutom inser man vilken
JÄVLA tur man faktiskt hade av att gå helskinnad ut ur bilen som låg upp och ner efter 70 meters voltning,
när denna Annie fick skruva ihop halva kroppen.
Det är DÅ man inser att man har jävligt TUR och att man faktiskt sska UPPSKATTA livet mer än vad man
faktiskt gör i allmänhet.
bilen som vi färdades i...
Postat av: Linda
Hrm.. finns det inge ställer där man kan skriva till varandra?! =O
Ja det är bra med blogg,men ännu bättre om man fattar sig på skiten XD
Postat av: Magdalena
Jag kände precis likadant, har också den tidningen! Man fattar ännu bättre vilken tur vi hade!
